Projektuppläggning, WBS och kostnadskoder

Vad det är

Vem som gör det

Projektchef

Bestämmer uppdelningen av omfattningen, de viktigaste paketen och de rapporteringsnivåer som projektet styrs på.

Kalkylator eller kostnadsansvarig

Väljer klassificeringsstandard och bygger den kostnadskodstruktur som kalkylen och kostnadsrapporterna använder.

Planerare

Kopplar WBS-element till aktiviteter i tidplanen så att framdrift och kostnad kan jämföras på samma grund.

Ekonomi- eller affärsansvarig

Bekräftar företagsgemensamma koder, valuta, momshantering och hur projektets kostnader förs över till redovisningen.

Systemadministratör

Skapar projektet och lägger upp användare, roller och behörigheter för projektgruppen.

Hur det går till

1. Registrera projektet

   Skapa projektet med beställare, plats, valuta, skatteinställningar och viktiga datum. Anteckna förväntad entreprenadform, eftersom den påverkar betalnings- och ändringsrutiner.

2. Välj klassificeringsstandard

   Välj den kostnadsklassificering som beställare och marknad förväntar sig, till exempel NRM, DIN 276 eller MasterFormat, och avgör om en egen kodsats ska ligga under.

3. Bygg WBS

   Dela upp omfattningen i byggnader, zoner, byggdelar eller entreprenadpaket ner till den nivå där kostnad och framdrift ska styras.

4. Definiera kostnadskoder

   Skapa listan med kostnadskoder som kopplar WBS-element till kostnadsslag som arbete, maskiner, material, underentreprenad och byggplatskostnader.

5. Lägg upp teamet och behörigheterna

   Lägg till användare med roller som motsvarar deras ansvar, så att kalkylatorer, inköpare och platspersonal bara ser och ändrar det de ska.

6. Konfigurera valideringsregler

   Slå på datakontroller för vald standard så att saknade koder eller ofullständiga poster upptäcks tidigt.

7. Fastställ och informera

   Ge den överenskomna strukturen till teamet och styr senare ändringar av den genom ett enkelt godkännandesteg.

Skillnader mellan länder

Storbritannien

RICS NRM1 ger en standardiserad byggdelsindelning för kostnadsplanering, och NRM2 fastställer regler för detaljerad mätning av byggarbeten. Många kostnadsansvariga strukturerar kostnadsplanen efter NRM1-grupperna från början så att den kan jämföras med referensdata.

Tyskland

DIN 276 definierar kostnadsgrupper (Kostengruppen), till exempel 300 för byggnadskonstruktion och 400 för tekniska installationer, och används för offentliga och de flesta privata byggprojekt. HOAI:s faser (Leistungsphasen 1 till 9) styr när kostnadsberäkningar med allt högre noggrannhet krävs.

Frankrike

Projekt enligt loi MOP, som numera ingår i Code de la commande publique, följer fastlagda projekteringsfaser som ESQ, APS, APD, PRO och DCE. Arbetet delas oftast upp i delentreprenader (lots) per yrkesområde, vilket ofta blir den första nivån i nedbrytningen.

USA

CSI MasterFormat ordnar specifikationer och kostnadsdata efter arbetsresultat i divisioner, medan UniFormat ordnar efter byggnadssystem och är vanligt i tidiga kalkyler. Många entreprenörer kodar kostnader efter MasterFormat-divisioner med en egen kostnadsstruktur för projektet under.

Internationellt

I projekt som bygger på FIDIC bör nedbrytningen spegla Bill of Quantities eller betalningsschemat i avtalet, eftersom a-contobetalningar och ändringar värderas mot dem. Långivare i internationella projekt kräver ofta kostnadsrapportering i sitt eget format också.

Vanliga misstag

• Att bygga WBS runt ritningsuppsättningen i stället för runt hur arbetet ska upphandlas och styras, vilket ger paket som korsar många koder.
• Att skapa för många kostnadskoder, så att platspersonalen kodar på måfå och rapporterna blir brus.
• Att använda olika strukturer för kalkylen och budgeten, vilket gör överlämningen från kalkyl till produktion till en manuell omkodning.
• Att strunta i beställarens krav på rapporteringsstandard tills den första kostnadsrapporten ska lämnas.
• Att tillåta ad hoc-ändringar i kodlistan under projektet utan att dokumentera dem, vilket förstör jämförelser mellan perioder.

I OpenConstructionERP